Behandling med naturläkemedel innebär att man använder läkemedel som framställts av ämnen från bland annat djur och växter i stället för vanliga läkemedel, som är mer bearbetade och noggrannare kontrollerade. Man ska framför allt använda naturläkemedel för egenvård av lindrigare sjukdomar och besvär.
Gammal tradition med läkeväxter
Läkeväxter har mycket länge använts som behandling både inom österländsk och västerländsk medicin. I Kina har till exempel ginseng använts som läkemedel i minst 5 000 år. Även Hippokrates, läkekonstens fader, som verkade i Grekland på 400-talet före Kristus, använde sig av läkeväxter. Under medeltiden fördes traditionen vidare av munkar som odlade olika läkeväxter i klostrens trädgårdar.
I modern tid har användningen av läkeväxter och andra naturläkemedel minskat i takt med att läkemedel började framställas industriellt. Men under de senaste årtiondena har intresset för naturläkemedel åter ökat. I bland annat Tyskland är det mycket vanligt att använda naturläkemedel, som också utgör nästan hälften av de läkemedel som säljs i Kina. I Sverige omfattas naturläkemedel av läkemedelslagen och godkänns av Läkemedelsverket.
Läkemedelsverket har ytterligare information om vilka krav som ställs för att ett naturläkemedel ska bli godkänt. Länk till Läkemedelsverket finns i kapitlet Fördjupning och länkar.
Medicinska effekter
Effekten av naturläkemedel är sämre undersökt än effekten av vanliga läkemedel men det pågår mycket forskning i hela världen, speciellt i USA och Tyskland. Studierna har visat att åtminstone en del växter har medicinska effekter. Vissa kemiska ämnen i läkeväxterna har visats stimulera kroppens självläkande krafter.
Några av de växter som studerats närmare är echinacea som anses stimulera immunförsvaret och lindra luftvägsinfektioner, vitlök som påstås kunna sänka blodfetterna och blodtrycket, ginkgo biloba som anses ha effekt vid öronsusningar och minnessvårigheter, ginseng som sägs göra att man blir piggare samt johannesört som har visat sig ha effekt vid lätt nedstämdhet.
Bristen på säkra kunskaper om naturläkemedel gör att läkare och apotekspersonal ofta har svårt att svara på frågor eller ge information om dessa medel.
Läkeväxter har mycket länge använts som behandling både inom österländsk och västerländsk medicin. Växterna är uppifrån och ner gingko biloba, röd solhatt, valeriana, johannesört och ginseng.
För att Läkemedelsverket ska godkänna ett naturläkemedel måste det finnas dokumentation om effekten. Men tillverkaren behöver inte ha gjort studier av till exempel biverkningar, vilket krävs när det gäller vanliga läkemedel.
Naturläkemedel hette tidigare naturmedel. 1993 kom en ny läkemedelslag och de preparat som uppfyllde lagens krav har sedan dess kallats naturläkemedel. I maj 2006 kom en ny läkemedelslag som innebär att de preparat som tidigare kallades naturläkemedel och som kommer från växtriket antingen kallas traditionella växtbaserade läkemedel eller växtbaserade läkemedel. Den nya lagen innebär att de medel som nu kallas växtbaserade läkemedel följer samma regelverk som vanliga läkemedel. Traditionella växtbaserade läkemedel följer däremot egna regler. Förändringen innebär en EU-anpassning. Naturläkemedel som inte är baserade på växter utan innehåller till exempel mineraler, salter, fiskoljor eller bakteriekulturer berörs inte av de nya reglerna.
Några få preparat som ännu inte blivit godkända som naturläkemedel kallas fortfarande naturmedel. Läkemedelsverket har bedömt att de är säkra att använda enligt sina anvisningar. Däremot har naturmedel inte alls genomgått samma noggranna testning som vanliga naturläkemedel när det gäller tillverkningskvalitet, effekt och säkerhet. På ett naturmedels förpackning står därför texten ”Har ej genomgått för läkemedel föreskriven kontroll.”
En del produkter som tidigare kallades naturmedel har helt försvunnit från marknaden, medan andra har klassificerats om och säljs som kosttillskott eller kosmetika. Den förändrade läkemedelslagen gör att det inte kan tillkomma några nya naturmedel och begreppet kommer att tas bort inom några år.
Naturläkemedel får säljas fritt och finns att köpa på apotek, i hälsokostaffärer, i vanliga livsmedelsaffärer och via nätet. Läkemedelsrabatten gäller inte för naturläkemedel. Läkemedelsverket kontrollerar att reglerna om reklam och marknadsföring följs vid försäljning av naturläkemedel.
Man kan bli rekommenderad godkända naturläkemedel av läkare och annan sjukvårdspersonal. Det går också att ta kontakt med en naturläkare eller örtterapeut. De är inte anslutna till den vanliga sjukvården utan arbetar privat. Därför får man betala hela behandlingskostnaden själv.
Nästa kapitel